Yehudas hämnd

Yehuda Bauer stod i postrummet och vägde för- och nackdelar. Från där han stod hade han perfekt uppsikt över lunchrummet, en ljus öppen yta med modern inredning. ”Vedum är det bästa, det är Vedum kök vi ska ha”, hade direktör Ossian sagt veckan innan snickarna anlände och började bygga om köket. Yehuda hade varit försiktigt positiv. Han gillade att äta lunch och kunde han inta den i en fin miljö gillade han det ännu mer. Men ombyggnationen hade varit svår. Rör hade brustit, leveranser hade gått till fel adresser och i två månader hade Yehuda varit tvungen att värma soppa med doppvärmare vid skrivbordet.
Det var ungefär i mitten av den perioden som han hade börjat med sin lilla hämnd. Trött på sönderbränd tunga, det var svårt att få till en rimlig temperatur med doppvärmaren, började Yehuda varje morgon efter det att han slagit på datorn och lämnat väskan vid sin egen lilla ö i kontorslandskapet, ta med sig en kopp kaffe in till kopiatorrummet. Där hällde han sedan små skvättar kaffe i ett hål på sidan av kopiatorn.
Exakt vad det var för hål visste inte Yehuda men han hade märkt att pappren som kom ut ur kopiatorn hade en något brunaktig ton. Med andra ord fungerade hans lilla hämnd och Yehuda kunde inte låta bli att bli lite upphetsad av det rebelliska i hans nyvunna rutin. Han, Yehuda Bauer, en av världens få adliga judar och en person som aldrig brutit mot någon regel eller lag i hela sitt liv, stod med ena benet på ”fel” sida lagen. Det kändes bra och Yehuda hade fortsatt med sin lilla morgonrutin trots att köket var ombyggt och klart sedan länge.
Yehuda kunde se att Mikhail stod vid ett av borden i köket. Han stod och läste en lapp och såg bekymrad ut men det bekom inte Yehuda; hans koncentration låg på Gisela Grahn. Gisela från löneavdelning satt som vanligt och läste medan hon åt sin lunch. Yehuda tyckte att hon var vacker och det var helt klart en fördel. Dessutom verkade hon trevlig och en gång hade hon hälsat på Yehuda när de möttes utanför hissarna. Yehuda hade då fått känslan att de hade fått någon slags kontakt. Det hade verkat så i alla fall.
– Jaså, här står du och spanar på Gisela ser jag.
Tor Bjur, 45 år, storkund på Ellos och aldrig bevittnad utan jeansskjorta eller halskedja i guld, hade glidit upp bakom Yehuda. Yehuda hade inte mycket till övers för Tor. I Yehudas ögon var Tor en skrävlande frånskild, lördagsraggande jobbig jävel som aldrig slutade prata om sina erövringar på dansbandskvällarna.
– Ja, hon är fin, antar jag. Om man gillar förbrukad vara vill säga, sa Tor.
– Vad menar du med det, sa Yehuda och vände sig oroligt om.
– Gisela knullade ju med både Lager-Tommy och Lager-Bjarne på höstfesten förra månaden. Wham, bang, smack i fittan nere i bastun. Visste inte du om det?
Yehuda skakade på huvudet.
– Jo, så var det. Enligt Kalle, du vet han som jobbar på dataavdelningen, hade Bjarne råkat komma på Tommy och Gisela när dom var i full gång och då hade Gisela lagt upp sig för honom också. Hon gillar tydligen kuk den där.
För Yehuda kändes det som om hela verkligheten var på väg att släppa. Det kunde fan inte vara sant. Hur fan kunde hon göra något så där vidrigt? Nu skulle dom aldrig kunna gå vidare, aldrig få det så där bra som Yehuda visste att dom kunde ha fått det. Jävla hora! Jävla, jävla superhora.Yehuda kände hur det kokade i honom. En sån här grej kunde hon bara inte göra utan att det skulle få konsekvenser. Han trängde sig förbi Tor, småsprang fram till Giselas bord och spottade på hennes tallrik. Sedan tog han ifrån tårna och skrek ”din jävla hora!”.