Gisela, min Gisela...

Gisela tittade förstrött upp från sin bok, en av hennes många Jackie Collins-böcker.
Gisela gillar att läsa vad andra gärna kallar "tantsnusk". Själv identifierar hon sig med karaktärerna, de glamourösa och vackra kvinnorna, sån hon egentligen är. Inte sån som de andra ser henne.
Nu hade dock något stört henne och ryckt henne från ett speciellt spännande stycke; Honey skulle äntligen bli passionerat kysst av den framgångsrike oljemagnaten Barry.
Gisela blinkade förvånat mot mannen (Yahoo? Jehu? Vad hette han nu igen?) som plötsligt stod framför henne och såg fullkomligt rasande ut. Hade han skrikit något om att snora? Diskret strök Gisela med fingret under näsan.
- Förlåt, men vad sa du...? Gisela försökte att le lite försiktigt, mannen verkade uppenbarligen galen och det var bäst att inte göra honom argare.
Yehuda kom alldeles av sig. Denna strålande vackra kvinna, denna orörda ros, som fullkomligt bländade honom med sitt oskyldiga leende, sina glittrande ögon... Inte skulle hon ha tagit i aporna på lagret med tång ens! Herregud, han hade kunnat ställa till det rejält för sig! Nu hade han fortfarande möjlighet att smidigt ta sig ur det här.
- Eh... Jo, jag sa...eh..jag frågade om du visste om det var ledigt på toa? hasplade Yehuda ur sig. Han ville bara sjunka genom golvet. Åh, god gud hjälp mig låt henne köpa det åh gode gud snälla åh gode gud...Yehuda kom av sig i sin inre bön när Gisela, visserligen något förvirrad, skakade på huvudet.
- Nej, men du kanske skulle kunna gå och kolla...? Det brukar man ju...göra?
Till Giselas förvåning stod den galne, svartmuskige mannen och fullkomligt dröp av svett samtidigt som hans läppar ljudlöst rörde sig. Lika bra att hålla god min, tänkte Gisela, och log igen. Precis som Honey skulle ha hanterat en fullkomlig lunatic, tänkte Gisela nöjt, och hennes leende blev bredare.
Yehuda vände på klacken och vinglade bort mot herrtoaletten. Giselas och hans konversation, för att inte tala om Giselas leenden, hade bekräftat att deras speciella kontakt. Det var bra. Men samtidigt började något bubbla i honom. En ilska så stark att han trodde att han skulle explodera. Det var ju de andra som smutsade ner Giselas och hans kärlek... Deras rena, vackra kärlek! Med sina lögner, sin avundsjuka, sina sjuka fantasier förstörde de allt! De andra måste straffas.
Darrande av en ilska så stor att ingen levande människa nånsin kan ha känt något likande, öppnade han dörren till herrtoaletten.