Ossian fixar biffen

Ossian kände paniken växa. Pluggen satt verkligen fast och inga handgrepp i världen verkade kunna rubba den. Det hade hänt en gång tidigare men då hade han fått ut den med hjälp av lite vaselin. Nu fanns inget vaselin utan bara ett fett baksug och brinnande panik.
”Pang!” Ossian Eriksson gav sig själv en lavett på höger kind. ”Skärp dig nu för helvete”, väste han åt den darrige figuren med rödsprängda ögon som stirrade tillbaka från spegelbilden.
Han skvätte vatten i ansiktet. Länge och väl. Sedan tände och släckte han lyset några gånger. ”Så, nu får du lugna dig lite”, sa han högt medan han började sjunga sin favoritsång: ”Nyss så träffa jag en krokodil som körde runt i en bil. Han var tjock och fet, han blåste i trumpet men bilen den var trång och svansen den var lång, så den fick ligga på ett litet flak därbak. Den fick ligga på ett litet flak därbak”.
Och det funkade faktiskt. Ossian kände hur pulsen började gå ner, hur den röda färgen började lämna ansiktet och när han hade sjungit visan sju-åtta gånger till var han sitt vanliga lugna jag igen. Och egentligen var ju det hela inte så farligt, han kunde ju ta ut pluggen när han kom hem och löpningen fick han ta igen under helgen. När han en halv minut senare öppnade dörren och gick bort till sitt skrivbord var han hur lugn som helst.